Aktiv girkontroll (AYC)

Active Yaw Control, förkortat AYC, är Mitsubishis system för momentfördelning, torque vectoring, mest känt från de högpresterande och rallybyggda Lancer Evolution-sedanerna. Syftet är att skärpa bilens respons i kurvor genom att aktivt variera hur mycket vridmoment som skickas till vart och ett av bakhjulen, vilket uppmuntrar bilen att rotera in i en kurva och motverkar den naturliga tendensen hos en snabb fyrhjulsdriven sedan att skjuta brett, det vill säga understyra. Det var ett banbrytande system, bland de första serietillämpningarna av äkta torque vectoring, och det gav Evolution en särpräglad smidighet som var med och formade bilens rykte.

Namnet syftar på gir, fordonets rotation kring sin vertikala axel, just den rörelse som svänger en bil genom en kurva. AYC arbetar genom att avsiktligt styra denna gir. Inbyggd i bakdifferentialen finns en hydrauliskt manövrerad kopplingslösning, styrd av en elektronisk enhet som läser av rattvinkel, gaspådrag, sidoacceleration, girhastighet och de enskilda hjulens varvtal. Utifrån dessa insignaler kan styrenheten skicka mer vridmoment till det yttre bakhjulet och mindre till det inre, eller tvärtom, i realtid medan bilen svänger.

Verkan av att driva det yttre bakhjulet hårdare än det inre är att alstra ett vridande moment, ett girmoment, som hjälper till att svänga in bilen i kurvan i den riktning föraren vill. I praktiken innebär det att nosen viker in mer villigt, att bilen följer den avsedda linjen med mindre styrkraft och att den kroniska understyrning som plågar kraftfulla fyrhjulsdrivna bilar minskar markant. Föraren känner en bil som svänger in skarpt och kan föra ner sin kraft ut ur en kurva utan att skjuta brett.

AYC utvecklades över flera Evolution-generationer, från att börja som ett system som främst omfördelade vridmomentet från sida till sida och senare utvecklas till det mer avancerade Super AYC, som använde en planetväxeldifferential som kunde överföra en större andel av vridmomentet och agera bestämdare. Det integrerades vanligen med bilens övriga chassielektronik, bland annat den aktiva centerdifferentialen och de bromsbaserade stabilitets- och antispinnsystemen, för att hantera kraftfördelningen fram och bak såväl som tvärs över bakaxeln.

Trots all sin briljans var AYC en komplex och specialiserad hårdvara. Den hydrauliska manövreringen och den dedikerade differentialen ökade kostnaden, vikten och underhållsbehovet, och systemet var i högsta grad en glansutrustning snarare än något avsett för vanliga bilar. Dess kalibrering var fint avstämd mot Evolutions rallyhärledda karaktär och var en del av det som fick bilen att kännas speciell.

Historiskt betraktas AYC som en inflytelserik föregångare till de system för torque vectoring som nu är vanliga i prestandabilar, vare sig de förverkligas genom kopplingsbaserade differentialer, dubbelkopplade bakaxlar eller selektiv bromsning. Det är nära besläktat med det bredare begreppet torque vectoring, med själva den gir det så direkt påverkar, med den elektroniska stabilitetskontroll som hanterar gir genom bromsning och med den slirbegränsande differential vars traktionsfördelar det utvidgar med aktiv intelligens.