Bromskraftsignal (BFD)

Bromskraftsignal, ofta förkortat BFD efter engelskans Brake Force Display, är en säkerhetsfunktion som ska förmedla hur kraftig en inbromsning är till förarna bakom. Vanliga bromsljus signalerar enbart att bromsen ansätts, utan att skilja en mjuk avsaktning från en våldsam nödbromsning. Eftersom skillnaden mellan en rutinmässig inbromsning och en panikbromsning är just den situation där upphinnandeolyckor inträffar, införde tillverkarna ett sätt att göra hård inbromsning omisskännligt synlig. Funktionen finns till för att ge en efterföljande förare några extra tiondelar av en sekunds reaktionstid, vilket vid motorvägsfart motsvarar flera meters bromssträcka.

Systemet arbetar genom att övervaka hastigheten och intensiteten i inbromsningen och därefter ändra de bakre ljusens beteende. Signalerna hämtas vanligen från bromstryckssensorn, hur snabbt bromspedalen trampas ned, eller från att låsningsfria bromssystemet aktiveras, vilket alla visar att föraren bromsar betydligt hårdare än vanligt. När en nödbromsning väl upptäckts får styrenheten bromsljusen att blinka snabbt, eller tänder automatiskt varningsblinkers. Vissa lösningar kopplar även in en tredje, starkare bromslykta. Blinkningen drar ögat till sig långt mer effektivt än ett fast sken, och utnyttjar att människans synsystem är starkt inställt på rörelse och förändring.

För föraren är nyttan i hög grad indirekt men ändå betydande: bilen blir en tydligare förmedlare av sina egna avsikter, vilket minskar risken att bli påkörd bakifrån vid en plötslig inbromsning. Studier av nödbromssignalering har genomgående pekat på mätbara minskningar av efterföljande fordons närmandehastighet, vilket sänker både sannolikheten för och allvaret i en påkörning. Viktigt nog kräver systemet ingen handling av föraren utöver att bromsa normalt; det aktiveras och avaktiveras automatiskt.

Varianterna skiljer sig främst i hur varningen presenteras. Mercedes-Benz var först med ett tillvägagångssätt som blinkar med bromslyktorna och sedan, när fordonet bromsat in tillräckligt eller stannat, tänder varningsblinkers för att markera ett stillastående hinder. BMW och andra har använt liknande adaptiva bromsljusstrategier. Regelverken i Europa tillåter, och uppmuntrar i vissa avseenden, sådana system, även om det exakta blinkbeteendet styrs av ljusbestämmelser för att undvika förväxling med körriktningsvisare eller varningsblinkers.

I praktiken är funktionen en del av ett flerskiktat förhållningssätt till bromssäkerhet snarare än en fristående lösning. Den kompletterar bromsassistans, som förstärker förarens egen bromskraft, och autobroms, som kan ingripa helt utan förarens medverkan. Där dessa system verkar på det bromsande fordonet, verkar bromskraftsignalen på uppfattningen hos dem bakom, och täpper till en kommunikationslucka som vanliga bromsljus lämnar öppen. Tillsammans med det låsningsfria bromssystemet som ofta levererar dess utlösande signal, utgör den en länk i den bredare kedja av teknik som syftar till att förhindra kollisioner vid plötslig inbromsning.