Bi-xenonstrålkastare

Bi-xenonstrålkastare är en typ av högintensiv urladdningsstrålkastare som använder en enda xenongasurladdningslampa för att skapa både det nedbländade halvljuset och helljuset. De togs fram för att ge ett betydligt ljusare och vitare sken än de halogenlampor de ersatte, och förbättrar därmed förarens förmåga att se i mörker och att uppfatta vägen, skyltar och faror på längre avstånd. Xenonljusets färgtemperatur, vanligen omkring 4000 till 4500 kelvin, ligger mycket närmare dagsljus än halogenens gulaktiga sken, vilket minskar ögonansträngningen och förbättrar kontrasten.

Till skillnad från en vanlig halogenlampa, som hettar upp en glödtråd tills den glöder, alstrar en xenonlampa ljus genom att slå en elektrisk ljusbåge mellan två elektroder inuti en förseglad kvartskapsel fylld med xenongas och metallhalidsalter. Detta kräver en högspänningständpuls på omkring 20 000 volt för att tända ljusbågen och en förkopplingsenhet som reglerar strömmen när lampan väl är igång. Benämningen bi-xenon syftar på hur en enda sådan lampa betjänar båda ljusfunktionerna: en liten elektromagnetiskt manövrerad skärm eller ett rörligt reflektorelement skiftar läge för att växla mellan halv- och helljusbilden, i stället för att två separata lampor används.

För föraren är fördelarna en bredare, längre och jämnare ljusspridning, bättre belysning i periferin och en mer naturlig återgivning av färger i mörker. Eftersom xenonlampor är så ljusstarka och kan blända mötande trafik måste fordon utrustade med dem i regel ha automatisk nivåreglering för att hålla ljuskäglan korrekt riktad oavsett last, tillsammans med strålkastarspolare som håller glasen rena och förhindrar bländande ströljus.

Bi-xenontekniken markerade ett viktigt steg mellan enkel halogenbelysning och dagens halvledarbaserade system. Den är nära besläktad med adaptiv frontbelysning, där xenonprojektorn vrider sig med styrningen för att lysa upp i kurvor. Med tiden har den dock i hög grad ersatts av lysdiodenheter, som tänds omedelbart, håller hela fordonets livslängd, drar mindre ström och möjliggör avancerade matris-LED-system som kan forma och maska helljuset pixel för pixel.

Praktiska överväganden är fortfarande relevanta för ägare av bilar som fortfarande är utrustade med dessa enheter. Xenonlampor mattas och skiftar i färg med åldern och bör helst bytas parvis, medan förkopplingsdon och tändare är förhållandevis dyra komponenter som kan gå sönder. Att eftermontera xenonlampor i reflektorer konstruerade för halogen är både olagligt i många länder och farligt, eftersom det ger okontrollerad bländning. Korrekt konstruerade bi-xenonstrålkastare innebar däremot en verklig och bestående förbättring av trafiksäkerheten nattetid jämfört med den halogenbelysning som föregick dem.