Rampvinkel (breakover-vinkel)

Rampvinkeln, ibland kallad breakover-vinkel, är ett mått på ett fordons terränggeometri som anger den brantaste rygg eller krön det kan köra över utan att karossens undersida tar i marken mellan fram- och bakhjulen. Den definieras som den största vinkel på en upphöjning som kan passera under fordonets mitt, bildad av två tänkta linjer som dras från underredets lägsta centrala punkt ned till fram- och bakdäckens kontaktytor mot vägen. Värdet har betydelse varje gång ett fordon korsar en skarp puckel, en rygg, en dikesövergång eller krönet på en brant backe, eftersom botten annars riskerar att fastna och vila på hindret.

Vinkeln bestäms främst av två mått: markfrigången under fordonets mitt och hjulbasen, alltså avståndet mellan fram- och bakaxeln. En högre central markfrigång lyfter underredet bort från ryggen och skärper vinkeln, medan en längre hjulbas har motsatt effekt, eftersom underredet ju längre avståndet mellan hjulen är desto flackare måste luta ned för att nå dem, vilket bara tillåter en flackare rygg att passera under utan kontakt. Den lägsta punkten i fordonets mitt, ofta chassit, avgasröret, kardanaxeln eller en tvärbalk, avgör var karossen först tar i.

Den praktiska följden är enkel: ett fordon med kort hjulbas och hög frigång klarar en betydligt skarpare rygg än ett med lång hjulbas och samma höjd. Det är därför kompakta terrängfordon med korta karosser är så bra på att korsa pucklar och kuperad terräng, medan fordon med lång hjulbas, pickuper med förlängd hytt och utdragna SUV:ar lätt fastnar på krön som ett kortare fordon klarar med lätthet. Typiska rampvinklar ligger runt tjugo grader för vanliga väganpassade fordon och en bra bit över tjugofem eller trettio grader för renodlade terrängmodeller.

Rampvinkeln är den tredje av de tre terränggeometriska vinklarna och kompletterar approachvinkeln fram och departurevinkeln bak. Där dessa två styr hur ett fordon kör in i och ut ur ett hinder, styr rampvinkeln hur det tar sig över krönet, och tillsammans avgör de tre fordonets förmåga att ta sig fram i svår terräng från början till slut. Det är den vinkel som mest direkt påverkas av hjulbasen, vilket är skälet till att den ofta ställer till det för i övrigt dugliga men långa fordon.

I praktisk användning är det angivna värdet ett statiskt idealvärde och minskar av allt som sänker det centrala underredet, såsom tung last, släpvagnsdragning, hopfjädrad fjädring eller mjuka däck, medan fjädringens rörlighet och farten förändrar bilden ögonblick för ögonblick under körning. Skyddsplåtar och genomtänkt linjeval hjälper till att minska risken att botten tar i. Rampvinkeln förstås bäst tillsammans med approach- och departurevinklarna, den markfrigång som höjer den och den hjulbas som motverkar den när den är lång.