Cab forward beskriver ett paketeringstänk där kupén, och i synnerhet vindrutans nedre kant, flyttas märkbart framåt på fordonet så att den hamnar närmare framhjulen eller delvis ovanför dem. Tanken löser en ständigt återkommande konflikt inom bildesign: hur man får ut mest möjliga innerutrymme inom en given totallängd och samtidigt ger karossen en stadig och bestämd hållning. Genom att sträcka ut kupén utåt i stället för att lämna djupa överhäng vid stötfångarna återvinner formgivarna utrymme som annars hade gått åt till onödig plåt.
Metoden bygger till stor del på hjulbasens geometri. Hjulen skjuts ut mot bilens ytterhörn, vilket förlänger avståndet mellan axlarna samtidigt som fram- och baköverhängen hålls korta. Vindrutan lutas framåt och A-stolparna placeras längre fram än de traditionellt skulle sitta, vilket drar med sig instrumentbrädan och torpedplåten framåt. Eftersom kupévolymen begränsas av hjulens placering snarare än av motorrummet blir resultatet en lång passagerarlåda flankerad av korta nos- och bakparti. Att åstadkomma detta kräver normalt noggrann hänsyn till framvagnens hjulupphängning, styrning och motorinfästning, eftersom komponenterna måste packas tätt för att frigöra plats i kupén.
För de åkande är fördelen påtaglig: mer benutrymme, en rymligare känsla både fram och bak samt ett plattare golv, allt utan att bilens yttermått eller tjänstevikt ökar nämnvärt. Den långa hjulbasen tenderar dessutom att förbättra åkkomforten och stabiliteten vid höga farter, medan de korta överhängen skärper proportionerna och kan gynna smidigheten. Visuellt uppfattas bilen som låg, bred och självsäkert placerad på sina hjul, ett uttryck som formgivare värdesätter.
Begreppet förknippas starkast med Chrysler, som gjorde cab forward till ett signum för sina sedaner under 1990-talet, modeller som Intrepid, Concorde, bilarna på LH-plattformen och senare 300M. Deras dramatiskt lutade rutor och korta nosar blev en igenkännbar formgivningsstil och påverkade konkurrenterna under hela årtiondet. Själva principen är dock äldre än marknadsföringsetiketten och syns i mycket tidigare utrymmeseffektiva lösningar och i många moderna framhjulsdrivna plattformar.
Det finns avvägningar. Att skjuta vindrutan framåt förlänger instrumentbrädan och räckvidden ner till dess nederkant, vilket kan komplicera paketeringen av värme och ventilation och lämna en vidsträckt, djup yta överst på instrumentbrädan som hettas upp i solljus. Framåtdragna A-stolpar i kombination med brant glas kan skapa döda vinklar i korsningar. Krockstrukturen måste också konstrueras omsorgsfullt eftersom det korta frontöverhänget ger mindre deformationssträcka framför kupén.
Cab forward förstås bäst tillsammans med besläktade struktur- och stilbegrepp. Den förutsätter självbärande kaross för att göra den långa, styva passagerarcellen praktiskt genomförbar, utnyttjar aerodynamik genom det lutande glaset och definieras delvis av var A-stolpen och chassits övriga fästpunkter placeras inom helhetspaketet.
- Kupé och vindruta skjuts framåt över framhjulen
- Hjulen flyttas ut till hörnen för en lång hjulbas
- Maximerar innerutrymmet inom bilens yttermått
- Populariserades av Chrysler under 1990-talet