Elektronisk differentialspärr (EDL)

Elektronisk differentialspärr, förkortad EDL, är en greppassisterande funktion som angriper den öppna differentialens största svaghet: dess tendens att skicka allt tillgängligt vridmoment till det drivhjul som har minst grepp. När ett hjul börjar spinna verkningslöst på is, lera eller en lös vägkant låter en öppen differential det snurra fortare medan hjulet med grepp får nästan ingen drivkraft. EDL finns till för att motverka detta utan att lägga till någon mekanisk självspärrande hårdvara i axeln.

Systemet fungerar genom att låna den befintliga låsningsfria bromsutrustningen. Hjulvarvtalsgivare övervakar ständigt hur fort varje hjul snurrar, och när styrenheten upptäcker att ett drivhjul roterar betydligt fortare än sin partner, ett tecken på greppförlust, beordrar den ABS-hydrauliken att lägga på en avmätt bromskraft på det spinnande hjulet. Att bromsa det slirande hjulet ökar det motstånd det bjuder, och på grund av hur en differential balanserar vridmomentet mellan sina två uttag tvingar detta fram en motsvarande ökning av vridmomentet till hjulet som fortfarande har grepp. Bilen dras därmed framåt av det greppande hjulet i stället för att bli stående på grund av det spinnande.

EDL:s tjusning ligger i hur mycket den åstadkommer med så lite. Den efterliknar en mekanisk differentialbroms genom att omdirigera vridmoment dit det kan användas, men lägger inte till några extra kuggar, kopplingar eller vikt på axeln eftersom den helt och hållet förlitar sig på hårdvara som bilen redan bär för ABS och antisladdsystem. Detta gör den billig att införa och därmed närmast standard på moderna fordon, särskilt framhjulsdrivna bilar som är benägna att spinna ett innerhjul vid acceleration ut från en korsning.

Volkswagen har vidareutvecklat grundidén till en kurvinriktad variant som marknadsförs som XDS, vilken lägger på en aning broms på det inre framhjulet genom en kurva för att skärpa insvängningen och dämpa understyrning, och därmed suddar ut gränsen mellan grepphjälp och köregenskaper. Andra tillverkare erbjuder jämförbara funktioner under egna namn, och principen ligger till grund för den bredare familjen av bromsande differentialsystem.

Det finns begränsningar värda att hålla i minnet. Eftersom EDL verkar genom bromsarna alstrar ihållande användning värme, och därför är systemet i allmänhet avsett för korta ingrepp för att återställa grepp snarare än långvarig spinn på ett fastkört fordon, och det backar för att skydda bromsarna från överhettning. Det kan inte heller mäta sig med en äkta differentialspärrs obevekliga vridmomentöverföring i extrema terrängförhållanden. Ändå utgör EDL, i förhållande till den självspärrande differentialen, differentialspärren och den öppna differential den bistår, ett elegant elektroniskt svar på ett gammalt mekaniskt problem.