Bränsleförbrukning

Bränsleförbrukning beskriver hur mycket bränsle ett fordon gör av med för att tillryggalägga en bestämd sträcka, och det är det enskilt viktigaste måttet på hur ekonomisk en bil är att köra. För de flesta ägare omsätts siffran direkt i körkostnaden, och för samhället hänger den ihop med koldioxidutsläpp och energianvändning. Eftersom förbrukningen fångar hela fordonets verkningsgrad — motor, växellåda, aerodynamik, vikt och rullmotstånd tillsammans — säger den betydligt mer om verkligheten än någon enskild teknisk specifikation.

Måttet uttrycks huvudsakligen på två sätt beroende på marknad. I stora delar av världen, Sverige inräknat, anges liter per 100 kilometer (l/100 km), där ett lägre tal är bättre eftersom det innebär att mindre bränsle förbränns över en fast sträcka. Storbritannien och USA använder traditionellt miles per gallon (mpg), där ett högre tal är bättre, men den brittiska imperiegallonen är större än den amerikanska, så de två mpg-värdena går inte att jämföra rakt av. Båda systemen beskriver samma underliggande förhållande mellan förbrukat bränsle och tillryggalagd sträcka.

Bränsleförbrukningen bestäms av en kombination av fasta fordonsegenskaper och föränderliga körförhållanden. En tyngre bil, en större eller mindre effektiv motor, dålig aerodynamik, för lågt däcktryck och en hög trimningsgrad ökar alla förbrukningen. Detsamma gör körsättet: hård acceleration, höga motorvägshastigheter, täta stopp, korta kallstartsresor, tung last och användning av luftkonditionering driver upp siffrorna. Ett jämnt, måttfullt körsätt i varmt väglag ger det bästa utfallet.

Officiella förbrukningsvärden tas fram under standardiserade laboratorieprov så att olika modeller kan jämföras på lika villkor. Den nuvarande europeiska metoden är WLTP (Worldwide Harmonised Light Vehicles Test Procedure), som ersatte den äldre och ökänt optimistiska NEDC-cykeln. WLTP-siffrorna är mer realistiska, men ett glapp kvarstår oundvikligen: den verkliga förbrukningen är nästan alltid sämre än det certifierade värdet eftersom vardaglig körning sällan motsvarar de kontrollerade provförhållandena. Officiella tal bör därför ses som ett jämförelsemått snarare än ett löfte.

Framför allt följer bränsleförbrukningen koldioxidutsläppen i lås. Att förbränna en liter bensin eller diesel ger en bestämd mängd CO2 — ungefär 2,3 kg för bensin och 2,6 kg för diesel — så mängden förbrukat bränsle avgör direkt mängden utsläppt CO2. Det är därför ekonomi och miljöpåverkan är oskiljaktiga, och varför CO2-baserad beskattning i praktiken straffar törstiga bilar. I Sverige speglas detta bland annat i bonus malus-systemet, där utsläppsnivån styr fordonsskatten.

Bränsleförbrukning står i centrum för en rad besläktade begrepp. Den uttrycks i enheterna liter per 100 km och miles per gallon, är fysiskt knuten till koldioxidutsläppen och certifieras officiellt enligt WLTP-metoden, som styr hur de tongivande siffrorna på en bils datablad tas fram.