HDi (högtrycks dieseldirektinsprutning)

HDi är den kommersiella benämning som PSA-koncernen — moderbolaget till Peugeot och Citroën, senare uppgånget i Stellantis — använder för sin familj av turbodieselmotorer med common rail. Beteckningen dök upp första gången vid millennieskiftet, när PSA blev en av de tidigaste massmarknadstillverkarna att införa högtrycks common rail-insprutning i volymproduktion. Bakom emblemet sitter en genomgående konventionell modern diesel: termen anger en marknadsföringsidentitet snarare än en unik teknik, på samma sätt som CRDi, CDI, dCi och TDI var och en betecknar i grunden samma tekniska lösning hos olika tillverkare.

Det utmärkande draget är själva gemensamma skenan, en delad högtrycksbehållare som hålls laddad av en motordriven pump. Bränslet hålls vid tryck som stadigt klättrat genom successiva generationer, från omkring 1 350 bar i de tidigaste enheterna till långt över 2 000 bar i de senaste konstruktionerna. Eftersom skenans tryck är frikopplat från motorvarvtalet kan varje elektroniskt styrd solenoid- eller piezoinsprutare avfyra flera exakt doserade pulser per förbränningscykel — vanligen en liten förinsprutning, en huvudinsprutning och en eller flera efterinsprutningar — alla styrda av motorstyrenheten.

Denna fina kontroll över insprutningens tidpunkt och mängd är vad som ger HDi-motorerna deras karaktär. Förinsprutningen mjukar upp den abrupta tryckstegring som ger äldre dieslar deras typiska smatter, så att motorn går tystare och mjukare, medan den exakta huvudinsprutningen förbättrar förbränningens verkningsgrad, sänker bränsleförbrukningen och trimmar ner råa utsläpp. Resultatet är det starka, lättillgängliga vridmomentet i mellanregistret som köpare förknippar med dieselkraft, levererat med en förfining som tidigare indirektinsprutade enheter aldrig kunde matcha.

HDi-motorer har tillverkats i ett brett spann av cylindervolymer, från små tre- och fyrcylindriga enheter i småbilar till större sexor, och de har delats flitigt långt utanför PSA:s egna märken. Genom långvariga samarbeten dök samma motorer, ofta samutvecklade med Ford, upp i modeller från Ford, Volvo, Jaguar, Land Rover, Mini och Mazda, ibland under dessa firmors egna dieselbeteckningar. Denna spridning innebär att väldigt många europeiska bilar från 2000- och 2010-talen bär i grunden samma HDi-teknik.

I praktiken är dessa motorer beroende av samma stödutrustning som alla moderna dieslar: en turbo, ett system för avgasåterföring och, på senare enheter, ett dieselpartikelfilter och selektiv katalytisk reduktion (SCR) för att klara allt strängare Euro-normer. De mycket höga insprutningstrycken kräver rent, vattenfritt bränsle och god skötsel, eftersom insprutarna och högtryckspumpen är exakta och dyra komponenter. Att förstå HDi innebär därför att förstå common rail-dieselteknik i allmänhet; akronymen anger helt enkelt vilken tillverkares emblem som sitter på den.