Bladfjäder

Bladfjädern är en av de äldsta och mest livskraftiga formerna av fordonsfjädring och består av en böjd remsa av fjäderstål, eller en bunt av flera sådana remsor av avtagande längd som är hopklamrade, vilken böjer sig under last för att dämpa stötarna från vägbanan mot chassit. Dess långa historia sträcker sig tillbaka till hästdragna vagnar, och den lever kvar i modernt bruk just därför att den med anmärkningsvärd enkelhet sköter flera uppgifter på en gång. Där spiralfjädrar bara motstår vertikal hoptryckning bär bladfjädern både upp fordonets vikt och hjälper till att styra axeln genom att hålla dess läge i längd- och sidled.

Fjädern arbetar genom att lagra energi när den böjs. Monterad i fordonets längdriktning är den vanligen fäst i chassit i ena änden genom ett fast öga och i den andra genom en pendlande hängare som tar upp längdförändringen när fjädern plattas ut under last. Axeln vilar på fjädern, oftast nära mitten, fastsatt med U-bultar. När hjulet möter en ojämnhet böjs och plattas remsorna ut; när de rätar ut sig igen frigörs den lagrade energin och fjädern återgår till sin ursprungliga båge. Den vanligaste vägformen är den halvelliptiska flerbladsfjädern, där bladen av avtagande längd gnider mot varandra när de böjs och ger en viss inbyggd friktionsdämpning.

Konstruktionens stora styrka är dess förmåga att tillförlitligt bära tunga och växlande laster. Eftersom fjädern även styr axeln slipper man separata reaktionsstag eller styrlänkar, vilket gör hela enheten billig, robust och lätt att reparera. Dessa egenskaper förklarar dess fortsatta dominans på pickuper, skåpbilar, lastbilar, släp och nyttofordon, där lastförmåga och hållbarhet betyder långt mer än yttersta komfort.

Samma egenskaper förklarar också dess tillbakagång på personbilar. Friktionen mellan bladen som ger den naturliga dämpningen gör samtidigt gången stum och något hård, och fjäderns beteende är svårare att finjustera än ett upplägg med separat fjäder och dämpare. Bladfjädern är dessutom förhållandevis tung och ökar den ofjädrade massan. När bilar kom att prioritera komfort och förfinade köregenskaper trängde spiralfjädrar med särskilda stötdämpare och styrda axlar eller helt individuella system ut bladfjädrarna nästan helt ur vanliga bilar.

I drift är bladfjädrar i allmänhet långlivade men inte underhållsfria. Enskilda blad kan spricka eller sätta sig med åldern och hård användning, hängarbussningarna slits, och korrosion eller fastrostade ytor mellan bladen kan göra fjädern stelare eller orsaka gnissel. Varianter som den paraboliska fjädern använder färre, avsmalnande blad som bara berör varandra i ändarna för att minska friktion och vikt med bibehållen lastförmåga, vilket speglar en fortsatt förfining av en i grunden traditionell och beprövad komponent.