Multilänkshjulupphängning (multi-link)

Multilänkshjulupphängning är en avancerad form av individuell hjulupphängning där varje hjul inte styrs av en eller två stora armar utan av flera separata länkar, där var och en förbinder hjulhållaren med chassit eller hjälpramen via sitt eget par av leder. Genom att fördela uppgiften att styra hjulet mellan flera smäckra länkar får konstruktören en ovanligt stor frihet att exakt bestämma hur hjulet rör sig genom hela sitt arbetsområde. Lösningen finns till för att komma runt den kompromiss som är inbyggd i enklare konstruktioner, där en enda arm måste styra flera geometriska egenskaper samtidigt och en förbättring av den ena oundvikligen försämrar den andra.

Principen vilar på geometri. Varje länk låser hjulhållaren i en viss riktning, och genom att välja längd, vinkel och infästningspunkter för varje länk kan en ingenjör forma hur camber, toe och hjulets läge i längsled förändras när upphängningen trycks ihop, fjädrar ut och bilen kurvar eller bromsar. Vanligen används tre till fem länkar per hjul. Eftersom dessa parametrar i stor utsträckning kan ställas in oberoende av varandra tillåter konstruktionen en fin, närmast kirurgisk avstämning som varken en fjäderben eller ens en dubbel triangellänk kan matcha.

Vinsten är förmågan att optimera komfort och köregenskaper samtidigt i stället för att väga den ena mot den andra. Mjuka bussningar kan användas för att dämpa hårdhet och vägljud och ge en följsam gång, samtidigt som länkgeometrin är arrangerad så att hjulet ändå rör sig i toe och camber i de riktningar som bevarar grepp och stabilitet under belastning. Upphängningen kan fås att hålla däcket väl planterat under hård kurvtagning men ändå förbli förlåtande på dåligt underlag, vilket är just den kombination som utmärker en genuint förfinad bil.

Av dessa skäl återfinns multilänkshjulupphängning oftast bak på premiumsedaner, tjänstebilar och prestandamodeller, och i allt högre grad fram på dyrare fordon. Den låter tillverkarna leverera den balans och komfort som förväntas i marknadens toppskikt, och den är ofta ett tecken på en bil som konstruerats med köregenskaper och förfining som prioriteringar.

Nackdelarna är kostnad, komplexitet och utrymmesbehov. Många länkar innebär många leder och bussningar, mer bearbetning, mer monteringstid och en tyngre, mer utrymmeskrävande installation än en enkel stelaxel eller fjäderben. Det finns också fler komponenter som slits och som måste riktas korrekt vid service. Systemet förstås bäst som den mest sofistikerade och avstämningsbara medlemmen i familjen av individuella hjulupphängningar, som går längre än den dubbla triangellänken i justerbarhet och som står i tydlig kontrast till de enklare och billigare konstruktionerna med MacPherson-fjäderben och torsionsaxel som används där budget eller utrymme är knappare.