Sidokrockgardiner (krockgardiner)

Sidokrockgardiner, oftast bara kallade krockgardiner, är uppblåsbara kuddar som ligger förvarade längs takbalken ovanför sidorutorna och som fälls nedåt för att skydda de åkandes huvuden vid en sidokrock eller en voltning. De behövs eftersom sidokollisioner och voltningar lämnar mycket litet deformerbart utrymme mellan en åkandes huvud och den hårda strukturen i dörrstolpar, glas och inträngande föremål – långt mindre än den långa deformationszon som finns vid en frontalkrock – så en särskild kudde krävs för att överbrygga den smala glipan på millisekunder.

Själva krockkudden är en lång tygslang, ofta mer än en och en halv meter lång, vikt in i takklädseln och dold bakom panelen som löper från A-stolpen till C-stolpen. När krocksensorer – vanligen tryck- eller accelerationssensorer i dörrarna och längs trösklarna – registrerar en sidokrock av tillräcklig allvarlighetsgrad, utlöser styrenheten en pyroteknisk eller hybrid gasgenerator. Gas fyller kudden på ungefär 20 till 30 millisekunder, och den vecklar ut sig som en gardin tvärs över sidorutorna och placerar sig mellan de åkande och glaset. Till skillnad från en frontkrockkudde, som töms nästan omedelbart, är en krockgardin konstruerad att förbli uppblåst i flera sekunder så att den kan fortsätta skydda de åkande genom de upprepade islagen vid en voltning.

Skyddet den ger är tvåfaldigt. Genom att dämpa huvudet mot fönsteröppningen och stolparna minskar den markant risken för skallfraktur och traumatisk hjärnskada, som dominerar de allvarliga skadorna vid sidokrockar. Vid en voltning bildar den också en barriär tvärs över fönsteröppningen som hjälper till att hindra de åkande – särskilt obältade – från att helt eller delvis kastas ut, ett scenario med mycket hög dödlighet.

Krockgardiner är vanligen en del av ett skiktat sidoskydd. Stol- eller dörrmonterade sidokrockkuddar löser ut bredvid dem för att skydda bål och bäcken, medan gardinen koncentrerar sig på huvudet. Täckningen har genom åren utökats från enbart de åkande fram till fullängdsgardiner som skyddar båda raderna, och vissa fordon har nu även krockkuddar mellan sätena för att hindra de åkande fram från att kollidera med varandra. Utlösningen samordnas med bältesförsträckare, som tar upp bältesglapp i samma ögonblick för att placera kroppen rätt mot kuddarna.

Det finns praktiska aspekter att hålla i minnet. Krockgardiner är av engångstyp och måste bytas efter utlösning, tillsammans med gasgeneratorerna och ofta takklädseln. Eftermonterade taklucke- eller inredningsändringar kan störa deras väg, och takmonterade tillbehör bör respektera utlösningszonen. De är kalibrerade att fungera tillsammans med ett korrekt buret bilbälte; en obältad åkande kan kastas ut ur kuddens skyddsområde innan den hinner hjälpa.

Inom det bredare krockkuddesystemet kompletterar sidokrockgardiner front- och sidokrockkuddar, bältesförsträckare och karossens energiupptagande deformationszoner, och utgör den del av skyddsnätet som särskilt inriktas på sido- och voltningshändelser.